karleksjalvkansla.blogg.se

Eftersom jag redan har berättat att jag kommer att ta delar ur mitt liv till bloggen så kommer min situation nu. Jag går teater första året på gymnasiet, och i teater-trean finns det en kille som jag tycker är otroligt snäll, jätte mysig och jätte rolig. Jag har kommit på mig själv med att tänka på honom under kärlekslåtar flera gånger. Är jag kär? Eller är jag bara glad över att jag har hittat en kille som jag vet att jag delar många sidor med? Det här en del av kärleken som inget kan förklara. Osäkerhet. Alla blir osäkra någon gång, och det finns inget som säger att det beror på det ena med det andra, bara två saker. Nyfikenhet och utveckling. De två sakerna är människans natur, vi kommer alltid att vara så. Jag kan använda mina känslor för att förklara lite mer. Jag tycker att det är hur underbart som helst att få en kram av honom, alltså dras min kropp till hans närhet, men jag vet inte om jag är kär i honom, alltså vet inte mitt sinne hur den ska hantera situationen, jag vet inte om det beror på rädsla över att bli sårad eller om det bara allmänt är så. Jag vet att det är jätte svårt att komma till ro med sådant här, men man får ge det tid. Inget är omöjligt. Det kan vara det bästa i livet, eller sluta i ett kaos. Det är faktiskt väldigt få gånger det blir ett kaos. Man blir sårad men det är väldigt få gånger som man får det som ett starkt sår för resten av livet. Jag kan försöka, du kan försöka, ni kan försöka, alla kan försöka. Inget är omöjligt, man behöver bara ta chansen och lyssna på sig själv.

Lycka till där ute! Massor av kramar!