I will tell, I will!
Som jag har sagt många gånger nu... jag ska berätta för Johannes om mina känslor. Jag har ju mitt löfte om att jag ska göra det innan lovet, och det tänker jag hålla. Jag kommer antagligen inte att våga fråga honom om det öga mot öga (eller det kanske jag gör, jag vet inte) så jag kommer antagligen att ta det med honom på sms eller skype. Det känns väldigt opersonligt och fegt, men jag gör det jag klarar av. Jag tänker fråga honom om varför han frågade min vän om det istället för att fråga mig direkt och försöka komma in på det den vägen. Jag vet att han kanske läser detta nu, vilket jag tror är en liten chans, men i alla fall. Jag vet att det är ett otroligt fegt sätt att berätta på, men jag har det bara som en plan, inte ett måste. Jag tar det den vägen det kommer. Jag vill bara få det gjort, även om han antagligen har listat ut det, åtminstone har ganska mycket misstankar. Jag tror att han har listat ut det men väntar in mig innan han säger något mer om det. Jag ska berätta, jag ska! Förhoppningsvis redan imorgon. Ses allihopa, hoppas jag överlever!
