Argumentera med sig själv...
Nu har jag suttit och argumenterat med mig själv i timmar. Jag kommer inte fram till någonting! Jag försöker komma på om det jag känner för Johannes är en typisk tonårsförälskelse eller något annat. Argumenten för tonårsförälskelse är att jag har beskriver honom väldigt djupt och kärleksfullt i flera inlägg, vilket i mina ögon är typiskt för en tonårsförälskelse då man är väldigt kär. Jag drömmer väldigt mycket om honom, både dagdröm och när jag sover. Lite samma sak där, man är väldigt kär i tonåren. Jag föreställer mig med honom i många olika situationer och tycker bara att det inte är någon större fara, ser inte så mycket negativt. Allt det där är för mig typiska saker man gör som tjej i tonåren då man är kär. Det som jag kan se som andra alternativ är att jag kanske egentligen är kär, utan mer bara tror det för att det jag vet om honom är rena drömkillen för mig. Att hans närhet bara är en uppskattning för att han är just kille och jag får kramar av typ bara mina tjejkompisar annars. Det tredje alternativet som jag tänker på är att det är något större än bara en förälskelse. Jag är mycket medveten om hur det låter, och jag tror knappt alls på det själv. Helt seriöst... Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill ha all hans närhet, men känner mig löjlig med det på samma gång... Hjälp!
