karleksjalvkansla.blogg.se

Idag hade jag en väldigt intressant diskussion med två killar som går i samma klass som Johannes. Varför var den intressant? Jo, de var väldigt oseriösa nästan hela tiden. De sa åt mig att berätta för honom, jag sa att jag inte vågade, och den blicken jag fick av dem då klår allt. Blicken sa typ "men snälla någon! du måste skämta!". Samt att jag fick kommentaren "du ställer bara till för dig själv nu. han kommer ju garanterat inte att bli upprörd. det är ju inte direkt så att han kommer att hugga ihjäl dig för det". De har en bra poäng, men jag vågar fortfarande inte. Jag är inte rädd för att han kommer att bli upprörd, jag är bara rädd för att han kommer att vara annorlunda med mig efter det, negativt alltså. Men även om killarna som jag pratade med var ganska oseriösa så kom de med bra, vettiga saker. Som att man måste vara mer avslappnad, inte tänka för mycket, bara vara sig själv. Jag är mig själv med honom, kanske mer än med mina klasskompisar. Jag är den enda i min klass som tycker om att vara lite gammaldags, och han tycker också om det. Min poäng i detta är att man inte alltid får de bästa tipsen av en erfaren vän, utan kanske någon kille som man litar tillräckligt mycket på, helst någon som känner personen. Det är ett jätte bra framsteg i att våga jobba med relationer när man kan släppa in någon som man känner mindre, inpå sitt liv. Mitt tips är att om man har någon killkompis så prata med honom, han vet säkert mer om det eftersom han är av det könet. Jag är inte kritisk mot killar, jag menar bara att det förekommer mer att killar är som varandra på ett eller annat sätt än tjejer, vi tjejer har verkligen alla stadier i det, dock är det en viss grupp som syns mest. Det kan hända att det är lika med killar, min utgångspunkt är det jag ser och pratar om med mina vänner. Jag hoppas att ni alla får det bra, och önska mig lycka till!