Kärlek på film
Kärleken som förekommer på film brukar ju vara underbar. Den kärleken är den som många, framför allt tjejer, ser som perfekt. Våra liv påverkas av detta. Vi ser en underbar historia om någon som försöker väldigt mycket och lyckas och allt är så himla bra. Eftersom människan har ett behov av detta så påverkas vi enormt mycket. Vi börjar jämföra med våra liv, en del konstaterar bara att det antingen är densamma eller helt åt andra hållet. Andra blir jätte besvikna över att man inte har det lika bra. Det är en läxa i kärlek som vi människor behöver lära oss. Sluta jämföra, framför allt med filmer. Filmer görs så som de är för att vi ska tycka bättre om dem. Filmer är väldigt sällan som det riktiga livet. Den kärleken som finns i riktiga livet är mer trogen till människan. Den är alltid ärlig mot oss, den spelar inte perfekt. Ett exempel kan vara Twilight-filmerna. Där är kärleken mellan Bella och Edward jätte stark oavsett vad, och Jacob är väldigt kär i henne som han inte kan få. Där hittar man mycket som inte är verklighetstroget. För det första skulle nog ingen stanna kvar om de fick veta att flick-/pojkvännen var en vampyr. För det andra så skulle väldigt få fortsätta att vara förälskad i en som är tillsammans med ens fiende under en så lång tid. Inte ens lagen om attraktion stämmer där. Dessutom är det tjejer, och inte killar, som vill ha den andra mer om någon annan också vill ha den. Människan är skapt till att söka efter en partner, men den söker vanligtvis inte efter samma upptagna person väldigt länge, istället letar den efter en ny. Kärleken är svår att förklara, men man kan förklara hur vi använder den. Så jämför aldrig en film med verkliga livet. Älska livet mer än filmen!
Älska vidare!
Älska vidare!