karleksjalvkansla.blogg.se

Jag berättade tillslut via Skype. Inga känslor tillbaka, men det visste jag redan. Ibland får man bara ta situationen för vad den är.
"Simple, but effective" sa Harry Styles om raggningsrepliken "Marry me", han har rätt, den är effektiv. Jag tror att den är densamma med allt vi gör, det kan verka så simpelt och meningslöst, men det ger en effekt på våra liv ändå. Det är skönt att jag har berättat, att vi ska vara som vanligt med varandra. Nu är det bara att leva vidare, ta nya tag och göra nya framsteg. Vi ses, världen!

 

Bilden är tagen på Gran Canaria. Jag valde bilden för att när vi stod och tittade på bergen så gick många tanken i mitt huvud. Den platsen visar mycket filosofi och allmänt tänkande för mig. 

 

Jag har sagt många gånger att jag ska berätta för Johannes innan lovet... Guess what. IT NEVER HAPPENED!
Jag hade dessutom guldläge idag på skolan. Han skulle visa mig en solfjäder och vi var själva vid hans skåp. Jag hade ju bestämt mig! Vad gick fel?! Jo, det ska jag berätta. Jag är för feg. Tydligen är det något inom mig som säger att det är en "fara". Jag vet inte exakt varför jag misslyckades helt. Jag vet bara att jag är för feg. Eftersom det jag har sagt till alla är att inte berätta eftersom jag skulle göra det innan lovet. Nu ger jag officiellt alla rätten att berätta för honom om de vill. Jag kanske kommer att någonsin säga något, kanske inte. Just nu vet jag bara att jag misslyckades med mitt uppdrag... Rejält...

Som jag har sagt många gånger nu... jag ska berätta för Johannes om mina känslor. Jag har ju mitt löfte om att jag ska göra det innan lovet, och det tänker jag hålla. Jag kommer antagligen inte att våga fråga honom om det öga mot öga (eller det kanske jag gör, jag vet inte) så jag kommer antagligen att ta det med honom på sms eller skype. Det känns väldigt opersonligt och fegt, men jag gör det jag klarar av. Jag tänker fråga honom om varför han frågade min vän om det istället för att fråga mig direkt och försöka komma in på det den vägen. Jag vet att han kanske läser detta nu, vilket jag tror är en liten chans, men i alla fall. Jag vet att det är ett otroligt fegt sätt att berätta på, men jag har det bara som en plan, inte ett måste. Jag tar det den vägen det kommer. Jag vill bara få det gjort, även om han antagligen har listat ut det, åtminstone har ganska mycket misstankar. Jag tror att han har listat ut det men väntar in mig innan han säger något mer om det. Jag ska berätta, jag ska! Förhoppningsvis redan imorgon. Ses allihopa, hoppas jag överlever!

Bara för att göra ett inlägg idag så skriver jag om mitt samtal på Skype. Jag pratar med Johannes, hans bror och en av hans kompisar. Eftersom de pratar om spel så förstår jag inte mycket (haha). Jag försöker så gott jag kan, men det känns som rena arabiskan för mig... Önska mig lycka till med att överleva detta.

Här är min present från mina underbara vänner! <3

Hur underbara vänner har man? På min födelsedagsfest igår kom en kompis med en helt underbar present. Det var en tavla med bilder på mina närmaste vänner (även min crush) som håller i lite lappar som bilder meningen "Vi älskar dig för den du är". Det betyder så himla mycket. Den är väldigt personlig och känns kärleksfull. Jag ska lägga upp en bild på den senare. Jag låg hela kvällen efter festen och tänkte på tavlan. Jag tänkte "Wow, jag har verkligen underbara vänner som finns där för mig", det är nästan så man vill gråta. Det betyder så mycket att få dem orden från så underbara vänner. Jag älskar dem otroligt mycket! Jag är så tacksam för mina vänner. Nu ska tavlan upp på sin välförtjänta plats på väggen! Tack, mina älskade vänner!

Idag så sms:ade jag Johannes och frågade om han ville göra något i helgen, jag fick ett kanske. Hans anledning vara att det kanske skulle vara en del uppträdanden, vilket jag kan gå med på eftersom han är med i ungdomskören. Jag hoppas att han har tid antingen på fredag efter skolan eller på söndag. Det skulle göra det så mycket lättare för mig att berätta om vi hade gjort något tillsammans utanför skolan någon gång innan.
Skit! En kompis ringde mig nyss och sa att han tydligen har frågat henne om jag var kär i honom! Hon kollade med mig vad som är okej att säga, och jag ska fortfarande få berätta själv. Tja, då vet jag i alla fall att han har märkt något... Jag kan inte säga att det hjälpte mycket... Hjälp!

Jag har ju fortfarande inte berättat för Johannes, vilket antagligen ingen är förvånad över. Dessutom så drömde jag om det inatt, jag vet inte vad som hände, jag bara vet att jag drömde om det. Den drömmen (vad som nu än hände) gör att jag inte vet om jag är taggad eller vettskrämd för att berätta! Jag skakar just nu! Jag skakar när jag skriver det här. Det känns även som att jag ska börja gråta. Jag vill verkligen berätta för honom, men jag är vettskrämd för vilka följder det kan få. Snälla, kan någon ge ett lugnande tips?

Eftersom jag inte har använt egna bilder eller bilder på mig själv mer än en gång innan så kommer det ett par till nu.

Såhär går det om man böjer till min hand, men det som många tycker är konstigt är att jag kan göra det nästan lika mycket utan att ta hjälp av en annan hand.

Här är en bild på mig i moradräkt utanför kyrkan då mamma och pappa gifte sig.

Många brukar ju ha nyårslöften, eventuellt jullöften. Min idé för löfte i år är att ha december-löften. De kommer att gå ut på att de löften jag har ska ha skett innan månaden tar slut.
Löfte 1: Fundera över hur jag vill leva. Vill jag vara rädd hela tiden? Eller vill jag göra något åt det? Detta löfte kommer att gå ut på att jag ska sluta vara så rädd som jag är, men inte vill vara. Alltså tuffa till mig lite.

Löfte 2: Berätta. Jag har ju tänkte många gånger att jag ska berätta för Johannes att jag gillar honom väldigt mycket (vilket just ju bara är ett annat sätt att säga att jag är kär i honom). Jag har fegat ur många gånger, men det ska det bli ändring på. Jag MÅSTE och SKA berätta för honom innan nyårsafton, helst innan jullovet. Eller jag gör såhär.... Jag ska berätta innan lovet.

Jag har även lite små löften inom dem två. De jag nämnde är de största löftena. Det börjar nu.

Det blev en ganska bra dag. Jag träffade Johannes och fick min dagliga(okej, nästan dagliga) kram. På våran teater-lektion pratade vi dessutom med våran lärare om att vi inte gillar ena gruppen vi jobbar med, de som har individuellt val. Det slutade med att vi bestämde att vi ska försöka jobba med treorna efter jul. Och vad innebär det? Mer tid med Johannes! Det kommer antagligen att bli en smula jobbigt för mig om jag har fått ett nej eller inte sagt något alls. Men om han och jag skulle vara ihop då är det bara kul. Det är fortfarande sjukt jobbigt att jag inte har berättat något och inte har kommit på hur. En dag ska jag berätta. Det ska jag! Hur som helst ser jag extremt mycket fram emot att få jobba med honom efter lovet. Snälla, fortsätt önska mig lycka till tills något har hänt med Johannes, oavsett om det slutar bra eller dåligt. One day, something will change!

Att Chatroulette inte är något bra ställe att hitta ett ragg på är inget nytt. Det man kan göra är att man gör något kul där, som att en kille klär ut sig till tjej och sjunger lite låtar. Eller så kan man vara lite trevligare mot tjejerna och göra detta...

http://www.youtube.com/watch?v=fU1x8Ll62QE 

Jag var så himla nära idag att berätta för Johannes. Jag träffade på honom så pass att jag fick en kram, pratade lite, och dessutom satt han och lite av hans kompisar kvar på samma ställe i korridoren väldigt länge. Jag pratade med honom ett flertal gånger, och tänkte att jag skulle berätta för honom... MEN sedan började ett par kompisar till honom att lattja runt, vilket han hängde på. När var detta? Jo, precis då jag tänkte tilltala honom och berätta! Det känns så jobbigt att jag inte vågade säga något efter. Jag ska berätta någon gång, helst innan jullovet. Jag vet bara inte hur... Hur berättar man för en kille som man inte står så himla nära att man är kär i honom? Jag har då ingen aning... I´ll try! Nu ska jag ta och värma mig under en filt och fundera över mitt liv ett tag. Ses vid nästa inlägg!

Ett stort grattis till min bror som fyller 20 idag! Han må ha varit jobbig, eländig och förjävlig mot mig under åren, men han har även varit en bra bror. Jag älskar honom mer än vad jag visar och kanske vill erkänna ibland. Grattis, du gamla bror!

 

Ibland går det fort, ibland går det långsamt. För mig känns det som att det går i perioder. Just nu vet jag inte vilket det är.Jag har i alla fall kommit så långt att jag har hans mobilnummer. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag försöker att prata med honom så mycket som möjligt. Jag får fortfarande kramar när vi ses, samma leende. Så korkad som jag är varje gång....så tittar jag på en kärleksfilm. Jag fattar inte ens varför. Det känns bara värre då. Det komiska i det här fallet är att den som valde filmen var min kompis, så liknelser mer karaktärer är inte mitt fel. Tjejen är pluggis som tittar på kärleksfilmer typ hela tiden och drömmer om kärleken, alltså precis det jag gör. Killen är lite skojfull, snäll rakt igenom och ger nästan alltid glada miner när man träffas, alltså som Johannes. Skillnaden mellan filmen och verkligheten är att i filmen flirtar killen med tjejen, jag försöker flirta med Johannes, vilket inte går så bra, tror jag. Jag kan verkligen inte se på Johannes hur han reagerar mer än att han blir glad, och det ser jag bara för att han ler, pratar med glad ton och ger mig en kram. Jag har ingen aning om det finns något mer i något tonfall eller så. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kommer framåt. Jag vill berätta, men jag vet inte hur jag ska göra det för att inte känna att jag går för fort fram. Jag försöker så mycket som möjligt. Jag vill ha honom, det vill jag. Råd, tack... Snälla!